Direktlänk till inlägg 20 november 2014
Som jag skrev i förra inlägget. Hur ser ni på folk som skaffar barn med hjälp av spermadonator? Jag är nere i en dal igen. Trodde att jag var påväg upp men plötsligt kastades jag ner igen. Nu har det gått 2 månader sedan vi fick beskedet om att min sambo inte har några spermier. Trodde att jag skulle ha kommit längre. Hur ser min framtid ut? Jag har verkligen ingen aning... Är jag ens redo? Jag vet ingenting just nu. Vad hände liksom? Planen var ju glasklar och nu. Vad finns kvar? Ingenting. Verkligen ingenting. Jag bad min sambo häromdagen att kontakta fertilitetsmottagningen för att fråga om väntetiden för testikelbiopsin som vi väntar på. Har bett honom flera gånger att kontakta dem då denna väntan tär på mig. Han säger att han ska. Jag önskar att han sa att han inte ville. För han gör det inte. Han kontaktar dem inte. Det är ytterligare en sak som gör det svårare för mig att ta ett beslut. Visa att du vill och att du gör allt. Jag ser ingen vilja. Visa mig den och hjälp mig till rätt beslut. Jag ser bara svart. Och det är inte till din fördel.
Och det är tack vare dig. Jag är så otroligt glad och tacksam för att jag får vara med om det här! Kunde aldrig tro att jag skulle kunna komma såhär långt och faktiskt bli lycklig när vi var i den tuffa perioden. Den var fruktansvärd. Finns inga ord ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
||||||||
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 | 9 |
|||
10 |
11 |
12 |
13 | 14 |
15 |
16 |
|||
17 |
18 |
19 |
20 | 21 |
22 |
23 |
|||
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
|||
|