Under påsken har vi varit i Paris tillsammans med sambons familj. Jag känner att jag inte är mig själv. Speciellt i sällskap med familjer. De kan aldrig förstå hur det känns. Och jag kan aldrig förstå hur dem känner. Min hjärna brister när jag inte får vara hemma själv och falla efter en arbetsvecka med tand märken i läppen. Jag behöver helgen till att vara ledsen. Nu när helgen försvann i Paris. När tiden för ensamhet blev obefintlig så brakade jag längre än vanligt igår kväll när vi kommit hem. Jag var iväg och körde trappan vid kvarntorpshögen. Sen kom tårarna. I mängder. Varför just vi? Jag är så otroligt rädd och osäker på om jag gör rätt val när jag går igenom det här även om magkänslan säger nej. Jag försöker se framåt. Se dig. Då känns det bättre. Det är det enda som lugnar. Men just att gå igenom det här skrämmer mig så. Jag är så otroligt ensam i mitt beslut. Det här vägskälet har så många vägar och hur ska jag välja rätt? Jag önskar jag kunde få vakna imorgon och slippa den här känslan. Om så bara för en dag. Så mitt huvud kunde få vila. I lördags kom ett sms med texten "Har en sådan stark känsla av att du är gravid." från kusinen. Hon vet inget. Och vad sjutton svarar man på det? 

 

anki

8 april 2015 10:00

Men varför skrev hon så?? Brukar hon smsa såna där rakt-på grejer? Lät jättekonstigt...

vagentilldig

8 april 2015 22:30

Jag tror att de alla går och väntar på att vi ska säga att det är vi som är gravida. Det är liksom "vår tur". Och som alla andra som inte haft svårt själva så tänkte hon nog inte på att det kanske inte är så självklart för alla... Det jag tycker är svårt är vad man ska svara för att inte sätta dem i en dålig samvetessits... :/

 

Heytezz

15 april 2015 20:46

Nu har jag bara läst detta inlägget när jag skriver detta men det känns som om du pratar om önskan att bli gravid. Själv kämpade vi i 1 år 9 månader och 27 dagar innan jag blev gravid första gången. har en underbar son nu på snart 2 år. Fick missfall för en månad sen. har kompisar som blivit gravida av slump eller vid andra försöket... Livet är då fan inte rättvist... Men... Jag hoppas att erat mirakel kommer snart med. om jag fattat rätt ;)

http://heytezz.bloggplatsen.se

vagentilldig

16 april 2015 20:12

Stämmer bra det:) Vårt problem är dock att min sambo inte producerar några spermier. Vilket blev en chock för oss efter ett år av försök... Det är främst det bloggen hjälper mig att bearbeta. Som du säger, livet är bra orättvist! Men grattis till er son! :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Och det är tack vare dig. Jag är så otroligt glad och tacksam för att jag får vara med om det här! Kunde aldrig tro att jag skulle kunna komma såhär långt och faktiskt bli lycklig när vi var i den tuffa perioden. Den var fruktansvärd. Finns inga ord ...

... Och allt jag skrivit om känns som bortblåst. Du tog mig med storm samma sekund som jag själv fick ta emot dig i mina armar. Min fina son. Jag hade aldrig kunnat drömma om att det skulle bli såhär bra. Den här resan har varit otroligt lång och snå...

Nu är vi i v 40. På söndag är det beräknat men jag får för mig att vi kommer att hänga ihop ett tag till. Absolut sista datumet borde bli den 7e augusti. Men snälla låt mamma slippa en igångsättning. Kom innan dess är du snäll. Du och jag går här hem...

Igår var jag till bm, v 37. Sedan ca v 33-34 har du legat med huvudet neråt men igår konstaterade bm att du är färdigfixerad. Jag är nu fullgången och du färdigfixerad så nu kan du komma när som helst sa hon. Förstår inte var tiden tagit vägen. Trots...

V 37 idag och äntligen är väskan packad. Har varit lite stressad sista tiden då vi inte tagit tag i packandet förrän nu. Men nu är det klart! Nu står även vagnen redo, mitt i renoveringskaoset. För ett tag sedan var du lugnare i magen men nu, sedan e...