Att tillhöra kategorin ofrivilligt barnlös innebär så mycket mer än bara just barnlösheten. Det är barnkalasinbjudningar, det ska bakas tårtor till de små, det ska köpas presenter, det ska gratuleras till nya familjemedlemmar, det ska döpas, det ska gås till pulkabackar, det ska springas i barnbackarna, det ska gås till lekplatser, det ska anpassas hit och anpassas dit. Nu för tiden kan man inte ens luncha en timme på jobbet med en bekant utan att det ska springas efter barn. Och att gå från jobbet där den ena är mammaledig, den andra berättar att de ska få deras andra barn, en tredje berättar om rackartyget det satans ungen gjorde igår medan den fjärde pratar om fotbollsskolan de ska välja i sommar, till lunchen, där det ska hämtas barnstolar, plockas saker från golvet, tröstas, bytas blöjor... ja behöver jag fortsätta. Det gör mig ingenting att göra allt detta. Jag älskar det, egentligen. Men saknar det så mycket att jag hatar det. Jag älskade att hänga med barnen förut, jag älskade att få vara personen som bakade tårtorna till deras kalas och jag älskade att skriva den där tavlan om födelsevikt och längd. Jag älskade det. Och jag gör det fortfarande. Men sorgen och saknaden gör att jag inte kan ta vara på alla de tillfällena även om jag önskade. Jag vill så mycket. Men jag vet att det drar ner mig och jag kan inte göra det mot mig själv just nu. Det gör så jäkla ont att välja bort deras födelsedagar. De är bara små en gång. Det gör så ont att välja bort dem. Jag försöker så mycket jag kan men jag måste välja mina tillfällen att bara få vara när man har det runt omkring sig från morgon till kväll. Jag vill inte vara ledsen och bitter. Så låt oss bara få välja våra tillfällen så kommer vi att orka. För det gör vi. Vi orkar.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Och det är tack vare dig. Jag är så otroligt glad och tacksam för att jag får vara med om det här! Kunde aldrig tro att jag skulle kunna komma såhär långt och faktiskt bli lycklig när vi var i den tuffa perioden. Den var fruktansvärd. Finns inga ord ...

... Och allt jag skrivit om känns som bortblåst. Du tog mig med storm samma sekund som jag själv fick ta emot dig i mina armar. Min fina son. Jag hade aldrig kunnat drömma om att det skulle bli såhär bra. Den här resan har varit otroligt lång och snå...

Nu är vi i v 40. På söndag är det beräknat men jag får för mig att vi kommer att hänga ihop ett tag till. Absolut sista datumet borde bli den 7e augusti. Men snälla låt mamma slippa en igångsättning. Kom innan dess är du snäll. Du och jag går här hem...

Igår var jag till bm, v 37. Sedan ca v 33-34 har du legat med huvudet neråt men igår konstaterade bm att du är färdigfixerad. Jag är nu fullgången och du färdigfixerad så nu kan du komma när som helst sa hon. Förstår inte var tiden tagit vägen. Trots...

V 37 idag och äntligen är väskan packad. Har varit lite stressad sista tiden då vi inte tagit tag i packandet förrän nu. Men nu är det klart! Nu står även vagnen redo, mitt i renoveringskaoset. För ett tag sedan var du lugnare i magen men nu, sedan e...