Jag kommer inte längre. Är fast som om jag hade trampat i betong. Samma sak upprepar sig vareviga natt. Vaknar. 02:30. Ont i magen. Adoption. Donation. Pengar. Behandlingar. Undersökningar. Anknytning. Främmande. Utanförskap. Orättvisa. Oförståelse. Och så börjar det om igen... Adoption. Donation... Inget känns bra. Jag skjuter det till framtiden. Men varför skulle framtiden kännas bättre? Andras liv rullar på och de märker inget. De märker inte att vi står här. Alldeles ensamma. Varför vi?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Och det är tack vare dig. Jag är så otroligt glad och tacksam för att jag får vara med om det här! Kunde aldrig tro att jag skulle kunna komma såhär långt och faktiskt bli lycklig när vi var i den tuffa perioden. Den var fruktansvärd. Finns inga ord ...

... Och allt jag skrivit om känns som bortblåst. Du tog mig med storm samma sekund som jag själv fick ta emot dig i mina armar. Min fina son. Jag hade aldrig kunnat drömma om att det skulle bli såhär bra. Den här resan har varit otroligt lång och snå...

Nu är vi i v 40. På söndag är det beräknat men jag får för mig att vi kommer att hänga ihop ett tag till. Absolut sista datumet borde bli den 7e augusti. Men snälla låt mamma slippa en igångsättning. Kom innan dess är du snäll. Du och jag går här hem...

Igår var jag till bm, v 37. Sedan ca v 33-34 har du legat med huvudet neråt men igår konstaterade bm att du är färdigfixerad. Jag är nu fullgången och du färdigfixerad så nu kan du komma när som helst sa hon. Förstår inte var tiden tagit vägen. Trots...

V 37 idag och äntligen är väskan packad. Har varit lite stressad sista tiden då vi inte tagit tag i packandet förrän nu. Men nu är det klart! Nu står även vagnen redo, mitt i renoveringskaoset. För ett tag sedan var du lugnare i magen men nu, sedan e...