Lina

28 september 2015 11:26

Jag tror på att prata, prata, prata. Välj ut en familjemedlem eller vän, be dem att bara lyssna, för det finns ju inga tröstande ord. Och prata. Säg allt det där du tänker på och även sådant som är "fula" tankar och tabu att säga. Be din vän att inte döma. Prata med din man. Prata med en psykolog. Skriv av dig i en dagbok.
Och försök se hur stark du är som trots att det här är det värsta jävla mörkret du upplevt (vad jag vet) så har du tagit dig igenom alla dagarna hittills. Du har kämpat i många veckor/månader/år och även om orken tryter så är det beviset för att du är stark. Du vet hur man kämpar.
På något sätt kommer du att ta dig ifrån den här mörka platsen i livet. Det är något enormt att behöva acceptera att det inte kommer att bli som man ville, men allteftersom du tänker, känner, pratar och kämpar på ditt sätt så kommer du framåt. Du har möjligheter. Du kommer att älska ditt barn och din familj precis så som den blir när den väl är ett faktum, även om det känns främmande och skrämmande just nu.
Det är verkligen ingen lätt sak som du går igenom men du kommer att klara det. Och du är inte ensam även om alla får barn runt omkring dig. I ett större sammanhang är vi många som känner igen sig i dina känslor och går igenom liknande kamper. Men ut med det, prata, töm hjärna och hjärta på känslor och försök försiktigt närma dig de skrämmande alternativen till att få ditt fina barn till slut. Du är starkare än du tror!
Hoppas att du inte upplever att jag "skriver dig på näsan". Vill bara ge lite pepp och jag brukade tänka så här för att försöka få upp mig själv när allt var mörkt omkring mig. Jag har inte facit men just nu mår jag bättre och våra barnlöshetsproblem ser ljusare ut (men jag är fortfarande rädd). Ta hand om dig! <3

vagentilldig

14 oktober 2015 16:02

Tack för dina peppande ord! Du påminner mig om att jag faktiskt tagit mig ända hit...vilket är lätt att glömma! Jag har så otroligt svårt att släppa att jag skulle kunna slippa det här tillsammans med någon annan. Samtidigt som det är väldens sämsta alternativ också. Man fastnar så i det här... det finns inga klara besked eller riktningar. Allt är om eller när. När man väl börjar jobba åt ett håll ramlar man ner igen. Men jag ska försöka kämpa vidare och hoppas på att få medvind nångång! Tack för dina fina ord och stort lycka till i era problem i barnlöshetens skrämmande land! Kram