Som jag skrev i förra inlägget mår jag bättre. Men besluten...de tar aldrig slut. Nu, när vi i stort sett hade bestämt oss. Bestämt oss för att strunta i micro-tesen på Calanderska. Då får vi beskedet att de hittat spermier på en kille med ett fsh-värde så högt som 39,5. Min sambo har 19,5. Det här borde tolkas som goda besked. Men för oss blir de jobbiga. Har vi rätt att strunta i undersökningen nu? Jag tänker gentemot barnen som i så fall ska växa upp utan sin biologiska far närvarande. Utan en relation alls till honom. Jag är där nu där, där jag klarar av den tanken. Men är det rätt att inte ens göra undersökningen trots att den kostar otroligt mycket pengar? Jag vill bara komma vidare nu. Jag är less på att stå här och trampa. Hade ni gjort en undersökning för 52.000kr, utan garantier? Hade ni gjort den undersökningen som kanske bara rör till det ännu mer i huvudet på oss? Jag tänker rent praktiskt, ekonomiskt, energimässigt och där chansen till eventuella syskon blir anmärkningsvärt mindre. Min hjärna har kokat sönder för längesen. Hur ska vi kunna ta ett beslut nu?