Känner av ägglossningen. Och jag kan inte sova. Framtiden är oviss och jag har aldrig varit så osäker. Varför skulle det här drabba oss? Senast igår pratade vi om att det kanske vore bättre att skjuta på det till efter sommaren. Men varför skulle det kännas lättare efter sommaren? För många frågor i huvudet nu. Kaos. Min hjärna kokar över vilket ger mig konstant huvudvärk. Hur mycket ska man orka? Och det slår mig att det här kanske bara är början på vår resa. Vi är ju tillbaka på ruta ett. Det vi trodde var 1års försök var egentligen tomma försök med ingenting. Jag vet ännu inte hur min kropp fungerar. Jag har inte fått äran att ens försöka. Inte en enda gång. Många gånger tänker jag att jag inte skulle ha varit så försiktig i mina tonår. Jag vet. Sjuk tanke. Men då hade jag i af vetat om min kropp fungerar. Jag blir galen av den här ovissheten.